Jag är minsann ingen poet...
det var länge sen jag uppdaterade nu. förmodligen för att jag inte intresserar mig så mycket för bloggen. Jag skriver mest till mig själv eller till någon som jag vet faktiskt läser bloggen bara för att jävlas lite!
Återigen har jag ingenting vettigt att säga. Bög hit. Bög dit. Mitt liv är inte speciellt och inte ditt heller.
Men människor - snälla var inte cyniska.
Välj att vara naiva för världen blir alltid för komplicerad annars.
Och på tal om jag vet inte, säg rock n' roll så har jag en sak att säga till människor:
SLUTA ÖVERANALYSERA!
ni vet exakt vad jag menar, vi överanalyserar allt. Sms, facebookstatusar, låttexter och dina egna vänner.
Ibland betyder Jag Vet Inte faktiskt Jag Vet Inte. och inget mer med det.
hej marielle jag vet att du läser detta. linn också. haha this is fun
Nu ska jag ägna kvällen till madde. helt och ingen annan.
Tänk så kul man kan ha med glass och tända ljus och en nagelfil. :D
puss&hej hjärtegull. Och alla bögar med
<3 Jag måste bara säga att man kanske överanalyserar för att man är så ledsen. Man är så ledsen att man förlorat det bästa man haft innan man riktigt hade det. Och det enda man har kvar är minnena, som man vill ha kvar och därför plockar isär i små mikro delar så man kan ha kvar dem länge. Man analyserar allt man gjorde, och sa och allt han gjorde och sa och försöker hitta biten som skadadde allt. Hitta det som gick fel och radera det så man kan pussla ihop allt så det är helt och vackert och så fint så man bara vill gråta. Man kanske analyserar för det man tänker och analyserar är så mycket bättre än den svarta och trasiga så kallade verkligheten som vi idag lever i. Att man kanske lever i minnena för det som en gång nästan var är det bästa man någonsin har upplevt. Och man kanske hellre vill vara ensam och olycklig än lycklig med någon annan.
hej amanda :D
